När järnvägen Uppsala-Gävle nådde, den nya Tierps järnvägsstation, hade Strömsbergs bruk gjort ångbåtsleden i Tämnarån farbar genom muddringar och broombyggnader. Stensatta kajer hade anlagts och lyftkranar inköpts. Ångbåtsleden var 11 kilometer mellan Strömsberg och kajen vid Fors gods. Där järnvägen korsar Tämnarån anlades ett stickspår till en kajanläggning för lossning av malmvagnar från Dannemora gruva. Platsen här heter Skämsta.
Ångslupen DAVID kördes sjövägen från Gävle hamna till hamnen vid Karlholms bruk. Från Söderfors bruk hade man lånat en hästdragen ankarvagn som slupen lastades på. Tämnarån var inte farbar de första 15 kilometrarna till Strömsbergs bruk.
Då slupen kommit till Strömsberg sjösattes hon och fick namnet STRÖMSBERG. Ett foto av slupen togs och rapport sändes till greven i Stockholm. Slupens första skeppare hette Olof Streömer. Slupens arbete var att bogsera pråmar med järnmalm från Skämsta till Strömsberg samt pråmar med göt från Strömsberg till Fors gods. Första året intjänades 3 500 kronor.
1885 köptes en ny ångslup, varför den gamla togs upp och drogs åter med den lånade ankarvagnen de 30 kilometrarna till sjön Tämnaren. Nu döptes hon om till TÄMNAREN.
Uppgiften blev nu att från stränderna runt sjön bogsera timmer till åmynningen för vidare flottning till sågen i Ullfors som också kommit att tillhöra Strömsbergsbruken.
1930 inköptes en ny varpbåt med tändkulemotor för timmerhanteringen. Då blev slupen TÄMNAREN endast reservbåt.
1948 upphörde timmersläpningen på sjön Tämnaren. Båda båtarna blev då inlagda i sitt båthus.
1950-1953 sänktes Tämnaren med 0,44 meter och båthuset hamnade en bra bit från sjön.
1973. En dag var Kjell Lundborg, arbetsledare på Domnarvets järnverk och boende i Kvarnsveden, på besök hos sin styvfar som hade sommarstuga vid Sjölunda, en plats nära sjön Tämnaren. Stugans förre ägare kom på besök och frågade om de sett de två konstiga båtarna som fanns i ett båthus uppe på land i skogen en bit från sjön. Detta hade de inte sett varför de begav sig dit och fann det delvis nedrasade båthuset. Nu fanns det endast en båt i skjulet och det var ångslupen TÄMNAREN. Platsen var nära gården Rotskär i sydvästra delen av sjön. Kjell började efterforskning av vem som kunde vara ägare till ångslupen. Efter en tids efterforskning ledde spåren till en grävmaskinägare i Söderfors. Kjell lyckades hitta honom och fick köpa ångslupen för 3 000 kronor.
Olle Nordesjö, arbetskamrat med Kjell, erbjöd sig att hjälpa till med att få fram ångslupen ur skogen. De lånade en traktor och släpade henne genom skogen ut till en väg. Där lastade de upp henne på en trailer och drog henne till Norsbro sågverk i Leksand. Detta tog tre dagar.
På hösten och vintern hjälptes de åt att byta ut tuberna i pannan. Tuberna hade Kjell köpt billigt på Domnarvets järnverk. Våren 1974 Blästrades hon av ett företag som betalades med 1 500 kronor. Det gick åt mycket blästersand för att få bort den gamla oljefärgen. Sedan målades hon om.
Då de var klara ned detta sjösattes slupen och panninspektör Myrén från Sjöfartsinspektionen i Karlstad kontaktades för att provtrycka och godkänna pannan. När pannan var provtryckt tyckte Myrén att de skulle ta en provtur.
På drivaxeln fanns en klokoppling som under provturen small av. Maskinen rusade och då den inte var ordentligt fastsatt i bottenstativet började den skaka och hoppa. Den ålderdomliga säkerhetsventilen med en motvikt i form av en stor järnkula som inte var spärrad ramlade av och ångan fick fritt utlopp under ett öronbedövande oväsen. Myrén rusade akterut för att, vid behov, lätt kunna hoppa i sjön, men dessförinnan försvann trycket i pannan och maskinen stannade. Något godkännande blev det inte den dagen.
1974 köptes båten av Göran Ekblad från Mölndal som var mycket intresserad av äldre ångslupar och hade fått veta att Kjell Lundborg nu ägde slupen. Göran hade då bearbetat Kjell under våren 1974. Priset var 20 000 kronor.
Göran Ekblad transporterade slupen till Ringön i Göteborg och fortsatte arbetet med renoveringen. Efter ett års renovering och ca 1 000 arbetstimmar började hon gå turer på sjön Sävelången nära Alingsås. Denna trafik pågick under somrarna till och med 1977.
1978 flyttades slupen till sjön Viken vid Beateberg, dit familjen Ekblad flyttat. Där användes hon fram till 1980 varefter hon blev upplagd på land.
Så småningom påverkades familjen Ekblad av Bernt Holmgren, som var granne, att deponera slupen till Föreningen Forsviks Varv.
 

Ångslupen Forsvik är godkänd för passagerartrafik sedan 1997 och har sedan dess gått många populära turer på kanalen. Tusen passagerare blev det senaste säsongen.