Det är lätt att tro att det Sverige vi ser idag alltid sett ut så här. Så är det inte alls, i själva verket är dagens Sverige en väldigt ung företeelse jämfört med andra länder och kulturer. För bara drygt 100 år sedan upplöstes unionen med Norge. Förvisso “bara” en union, men man kan väl säga att då blev Sverige det vi känner idag. För drygt 200 år sedan var Sverige nästan dubbelt så stort eftersom Finland då var en del av Sverige. Men 1809 förlorade Sverige Finland och Sverige och Finland blev två nationer.
Under 1600-talet pågick de skånska krigen, striderna stod mellan Sverige och Danmark. Danmark ägde stora delar av det som idag är södra Sverige. Det är alltså inte mer än knappt 350 år sedan Skåne, Blekinge och Halland var danska.
Landområdet motsvarande dagens Sverige
Sveriges yta blev inte till förrän den sista isen försvann för ca 10𝧷000 år sedan från de norra delarna under den senaste istiden. Sverige låg länge nedpressat under havsnivån av isens tyngd. Så småningom började landhöjningen, och den startade i söder. De södra landskapen såg dagens ljus långt före Stockholmsområdet. Slutligen försvann isen i norr och Sverige fick ungefär den landmassa landet har idag.
Arkeologer har gjort en mängd fynd längs Sveriges kuster, och en bit in på land, från de allra första “svenskarna”. De äldsta fynden av mänsklig aktivitet är 13𝧷000–14𝧷000 år gamla. Det är rester av jägarfolk i Skåne nära dagens Hässleholm. Fynden är flintrester från tillverkning av flintverktyg.
Från stenålder till historisk tid
Från de allra första människorna till så kallad historisk tid med skriftliga källor, under tidig medeltid, är det många tusen år. Hur Sverige såg ut under den tiden har varierat enormt och landet var inte någon enhetlig nation på ett sätt som vi tänker oss idag. Till och med nu har vi kulturella och geografiska skillnader i vårt avlånga land.
Områden koloniserades av mindre grupper av människor, små stammar med en hövding. Innan dess var människorna i Sverige nomader och flyttade runt i jakt på mat. Bofasta blev svenskarna först i och med bondestenåldern omkring 4000 f Kr. Sveriges förhistoria delas i tidsperioder genom arkeologiska fynd till bronsålder 1700-500 f Kr, järnålder 500/400 f Kr till ca 1050 e Kr. De sista cirka 250 åren av järnåldern räknas till vikingatiden.
Sverige tar form under medeltiden
Vad som var ett rike som åtminstone en större del av dagens Sverige ingick i kan man ana på 1300-talet.
Då utgjorde mälarlandskapen centrum i ett rike som sträckte sig upp till dagens Umeå, runt Bottenviken med kusttrakterna i Finland, och sedan Öland, Gotland och Småland i söder. Dessförinnan pågick kristnandet av Sverige, det vill säga man övergav helt eller delvis den gamla asatron. Det markerar även slutet för perioden vikingatid. Det var de styrande som konverterade först vilket också blev en maktfaktor.
Kalmarunionen 1397 förenade Sverige, Danmark och Norge som skulle vara självständiga men förenas vid krig. Unionen upplöstes i och med att Gustav Vasa blev kung. Från och med Gustav Vasa har Sverige haft monarki och olika kungar har avlöst varandra.